Ibland kan vi tycka att debatten kring landsbygden blir lite lätt ensidig och därför ytterst tröttsam att följa med i. Det är nämligen inte enbart upp till staten och resterande delar utav samhället att ordna så att vi landsbygdsbor kan fortsätta leva som vi vill, utan även upp till oss själva att mötas någonstans på mitten.
På samma sätt som vi vill att stat och resterande delar utav samhället till viss del ska anpassa sig en del till oss på landsbygden, så behöver även vi lämna en del av det förgångna bakom oss och blicka framåt. Nya tekniska lösningar är en sådan sak som många utav oss anammat, men vi menar att vi även måste mötas ännu mer på mitten, i de fall det är möjligt. Det betyder inte att vi helt måste börja leva på ett sätt vi inte vill och lämna alla våra fina traditioner bakom oss, med allt som det hör till, men det handlar precis som med vanliga förhållanden om att ge och ta, något som egentligen är ganska logiskt.
Om vi själva uppvisar prov på att kunna anpassa oss, om ens en aning, så tydliggör vi genom detta av vi helt enkelt är betydligt enklare att samarbeta med och då finns det helt andra förutsättning för att ett mera hälsosamt klimat ska kunna uppstå där alla olika parter i högre utsträckning stävar efter att nå fram till praktiska lösningar, snarare än att peka finger i olika riktningar på vad de upplever som fel.
Vi är övertygande om att vi landsbygdsbor skulle kunna göra extremt mycket för vår egen sak genom att involvera oss i en betydligt större utsträckning, redan innan propparna har rykt och vi blivit alldeles för upprörda för att kunna samtala i vettig ton.