Vid köp av bostad har köparen något man kallar för undersökningsplikt. Detta innebär att köparen ska inspektera bostaden för att bedöma skicket av den. Att inte ta denna plikt på allvar kan få allvarliga och mycket dyra konsekvenser.
Undersökningsplikten ställer högra krav på köparen vad gäller samlandet av information. Men då gemene man inte kan förväntas ha expertiserna som krävs för att bedöma alla olika aspekter av en byggnad är det vanligt och rekommenderat att man anlitar någon att besikta bostaden.
Besiktningen kan göra upptäckter som drastiskt sänker värdet på bostaden. Säg exempelvis att man får reda på att ett annars felfritt hus behöver få en av sina stammar utbytt. Detta är ett massivt ingrepp i huset och kommer att kosta både tid och pengar att åtgärda. Har man dock köpt huset utan denna kunskap har man också betalat mycket mer än vad man borde.
Säljaren kan då åberopa undersökningsplikten och argumentera att det är något som hade upptäckts vid en inspektion. I vilket fall säljaren inte har något ansvar över felet och det är köparen som måste stå för hela slanten.
Det finns även fall där köparen innan köpet har hyrt bostaden och bott i den en längre tid utan att ha märkt av något problem. Men en besiktning av huset har visat på allvarliga problem som skulle orsaka allvarliga fel framöver.
En grundlig undersökning av bostaden är med andra ord något man alltid ska göra för att veta precis vad det är man köper.